Skriva något eller inte skriva något, men eftersom orden följer på varandra, så vill jag nog bara tala om att jag blivit nedräknad idag. En dag närmare för vad som väntar en liten gubbe med Alzheimer. Jag går sönder hela jag. Nu behöver jag ringa innan besök och se om han går att väcka eller inte. Det hade visserligen varit stökigt natten till idag, men men han sover, sover och sover. Rullstolen är färdmedlet då ben och fötter har svårt att fungera. Denne “lille” store man som cyklar flera mil och varit ute och på konstnärsuppdrag överallt i guds fria natur. Denna nedgradering av en människa är så avgrundssvårt att ta till sig och ändå händer det framför ögonen. Älskade lilla gubben, ska bara återhämta mig lite så kommer jag på besök igen.
tuschlogorund
solituderam