Godmorgon alla vänner av väta …. Liten Siri och jag hade tur att göra vår morgonprommis före regnet började ösa ner och tur var det, för med känd vägran hos liten Siri då det gäller regn – hon försöker vända på trappen – så blev det ju lite gjort utomhus i alla fall. Tacksamhet känner man i det lilla, när det blir så och som sällskap hade vi en stooor kråka, som vägra flyga upp, då vi kom utan den struttade runt oss. Han kanske kollade läget och konstaterade att liten Siri var en för stor munsbit att bära iväg … Kråkan hörde till de större jag sett, så matte blev lite i försvarsställning där, med sina 1.58 över havet, så vet man ju aldrig hur mycket försvaret är värt egentligen, fast “till sista blodsdroppen” är nog en ganska så bra värdemätare eller varför inte med “livet som insats” (givetvis för kråkan och inte en liten gumma … hihihi). Nu ska vi ta tag i denna dag och det lutar ju åt att det blir innesittarväder för regnet det bara ööööser ner så det man kan glädja sig åt är att man har ett tak att krypa in under och njuta av vädret genom ett fönster …. Carpe Diem … imorgon är en annan dag ….