Igår fick jag telefonsamtal att en plats fanns tillgänglig för växelboende fr.o.m. tisdagen den 18:e och bara någon dag innan ett email som svar på min förfrågan om tidsrymd det kunde ta var 1-6 månader. Jag blev “ställd” och det kändes redan och rädsletankar, hur ska det gå och hur ska jag säga till lilla gubben att det är dags att “flytta hemifrån” en vecka i månaden. Den nyvunna säkerheten fick sig en liten törn, men så sträckte man på sig och förväntar sig motstånd, man gör sig “stridsberedd” och det blir ingen strid. Lilla gubben säger “Ok” …. han är så fruktansvärt snäll och jag är så glad för det, jag har förstått att det kunde vara så mycket annorlunda ….