Det är underligt hur ensam man blir i en situation trots både släkt och vänner säger ”du behöver bara höra av dig, så ställer vi upp”, ”vi finns det är bara att säga till” …. varför är det aldrig någon som ringer och säger ”är det något vi kan hjälpa till med”, för visst funderar med när det gått sedan försommaren 2011 och de som alltid ska finnas för en inte hört av sig alls. Tycker att jag ”ropar” på hjälp, men var finns den. Ropar på hjälp och får svar att ”du måste sätta gränser”, ”du måste be om avlastning”, men är det verkligen dags för avlastning, hur många är insatta i hur det är när man aldrig tar reda på det.
Detta är frågor som jag grubblar på i ensamheten, för finns det egentligen en större ensamhet än att vara två och känna sig ensam …. Ensam är inte alltid stark …
Ensam är inte alltid stark …
