Tänk att “sorgen” är så personlig och att den går liksom i vågor över tid. Min lille far dog 1961, min mot 2001, lillebror 2002, maken 2017 och min son 2018 och fler är det t.ex. min storebror och hur man över tid saknar intill sorgens brant. Har märkt att i början, så har man […]
Today is a “missing-day” och önskar jag hade möjlighet att se ditt vackra leende irl. Älskar dig min som då, nu och alltid.
Now I have been away from my blog for a few months and the events in my life in 2018 have cut me greatly. Hopefully this is the moment for today I do not feel quite the same loss. The dog Melvin is an eye and he's got a new friend Minoo, he works with.
The strength runs out quickly when the OHT arises these days. Much sleep becomes the body does not want to. How does one fuel energy?
