Violer till mor

Sakta gå de två i solen,
smekta utav vårens vind.
Flickan drar sin mor i kjolen.
Modern, hon är blind.
Men hon följer tyst den lilla,
som berättar allt hon ser.
Så med ens står flickan stilla,
ropar glad och ler.
Lilla mor, violerna växa redan här.
Och de är så vackra där de står,
Med sina blåa färg, som från himlen lånad är.
Lilla mor, hon ler när hon förstår att vi fått vår.
Mor, om du vill vänta
här en stund på mej,
skall jag gå och hämta
en bukett till dej.
Lilla mor nu varsamt tar blommorna hon får,
kysser sedan ömt sin flicka, som gav bud om vår.
Mitt i solens varma skimmer
med en glädjetår på kind,
modern våren nu förnimmer,
trots att hon är blind.
Stilla står hon där och tänker
på allt vackert som vi får,
som på nytt oss livet skänker
varje solig vår.
Lilla mor, violerna växa redan här…