Ett gammalt bergtroll

Det lider allt mot kvälls nu,
det blir allt mörk svart natt snart,
jag skulle allt dra till fjälls nu,
men här i daln är allt bra rart.
På fjällets vidd där all storm snor
är det så ödsligt och tomt och kallt,
det är så trevsamt där folk bor,
och i en dal så skönt grönt allt
och tänk den fagra prinsessan
som gick här förbi i jåns
och hade lengult om hjässan,
hon vore allt mat för måns.
Det andra småbyket viker
och pekar finger på långt tryggt håll
och flyr ur vägen och skriker:
“tvi vale för fullt styggt troll!”
Men hon var vänögd och mildögd
och såg milt på mig gamle klumpkloss,
fast jag är ondögd och vildögd
och allt vänt flyktar bort från oss.
Jag ville klapp`na och kyss`na,
fast jag har allt en för ful trut,
jag ville vagg`na och vyss`na
och säga : tu lu lilla sötsnut!
och i en säck ville ja stopp`na
och ta`na med hem till julmat,
och sen så äter jag opp`na,
fint lagad på gullfat
Men hum, hum, jag är allt bra dum,
vem skulle sen titta milt å gott
en tocken dumjöns jag är, hum, hum,
ett tocke dumt huvud jag fått.
Det kristenbarnet får vara
för vi troll, vi är troll, vi,
och äta opp´na den rara,
kan en väl knappt låta bli.
Men nog så vill en väl gråta,
när en är ensam och ond och dum,
fast lite lär det väl båta,
jag får väl drumla hem nu, hum, hum!
(Stänk och Flikar)
Spread the love