De små damerna och jag tog vi morgonprommis och passade på att slänga lite sopor. Utanför soprummet stod en cykel med diverse korgar och påsar fullastad. När jag öppnar dörren för att slänga soporna, står det en man inne i soprummet med stängd dörr och pratar i mobiltelefon. Vad säger man – Godmorgon – sa jag och slängde mina sopor.
Sedan började hjärnkontoret fundera hur det kommer sig att man ställer sig i ett soprum och pratar i telefon, tänker först och främst lukten, och det är strålande solsken ute, så det vore väl enklare och trevligare att stå ute.
Ja ja men man vet aldrig vad som pågår runt omkring, så för min del för han väl stå där i soprummet.
En "gubbe" i soprummer
